Så mycket lägger näringslivet på att opinionsbilda för högerpartier – ny rapport
De senaste decennierna har fler och fler tankesmedjor etablerat sig i Sverige. Tankesmedjor är en typ av organisationer som jobbar med politikutveckling och politisk påverkan. Oftast genom rapportsläpp eller opinionsbildning. Vissa är fristående, andra är kopplade till partier och andra till intresseorganisationer.
T ankesmedjorna har blivit en viktig maktfaktor inom svensk politik. Men de agerar med helt olika förutsättningar. En ny rapport från Arena Opinion visar på hur tankesmedjor kopplade till näringslivet sitter på enormt mycket större resurser än sina konkurrenter.
Svenskt näringsliv lägger 137,4 miljoner varje år på olika tankesmedjor. Utöver det läggs ytterligare 117,4 miljoner på tankesmedjor från andra företagsintressen. Som en jämförelse kan nämnas att de tankesmedjorna med en koppling till arbetarrörelsen rör sig på runt 25,6 miljoner.
Så vilka är dessa tankesmedjor?
Störst är Stiftelsen Fritt Näringsliv som finansierar ett par andra organisationer. Bland annat Timbro. Timbro jobbar för att stärka företagens position på bekostnad av fackliga organisationer. Förutom att ta fram rapporter och opinionsbilda anordnar Timbro en rad utbildningar riktade mot de borgerliga ungdomsförbundens medlemmar. De driver bland annat helt fri arbetskraftsinvandring, sänkt A-kassa och privata fängelser.
Till aktörerna som är mer knutna till arbetstagarorganisationer hör bland annat Katalys, Tiden och Arena Idé (som tagit fram rapporten vi hänvisar till). Sedan finns det en rad andra tankesmedjor från andra politiska grupperingar eller intresseorganisationer. Ett noterbart exempel är Oikos som har kopplingar till Sverigedemokraterna.
All verksamhet som bedrivs av de olika tankesmedjorna som finansieras av Näringslivet har inte som mål att endast stärka högerpartierna. Men det faktum att dessa organisationer sitter på 10 ggr mer pengar än de som istället kan anses luta till vänster är anmärkningsvärt. Rent krasst innebär det att vissa åsikter och vissas intressen helt enkelt har bättre förutsättningar att få fäste i det offentliga samtalet.