”Saltsjöbadens barn vann livets lotteri”
F örra veckan var jag för första gången på överklassafari i Saltsjöbaden och Solsidan. Det var som att komma till ett annat universum. Gigantiska hus med stora gröna gräsmattor. En enorm brygga med rutschkana ut till vattnet. Nedanför den ligger två vattenskotrar och en båt. När vi gick ut på en klippa mitt emot huset såg vi barn som badade. Och jag började fundera på hur det är att växa upp där. Hur kommer barnens världsbild se ut när de växer upp?
De och deras kompisar vann livets lotteri i förutsättningar. De har föräldrar med mycket hög inkomst. Det finns alltid hemlagad mat på bordet så att de kan äta sig mätta. Huset de bor i är så stort att de har minst ett eget rum. Deras föräldrar betalar någon som hjälper till med läxorna. Att de vill hålla på med en ”dyrare” sport eller hobby är inget problem. Minst en gång per år åker familjen utomlands. När de fyller 16 står det en mopedbil på uppfarten så de lätt kan ta sig runt. När de gått ut gymnasiet blir eget boende inget problem. Eftersom deras föräldrar köper en lägenhet. Vill de plugga vidare så kommer föräldrarna alltid ställa upp ekonomiskt om de vill spendera mer än CSN-lånet. Senare i livet kommer de ärva så inihelvete mycket pengar, så de är säkrade hela livet. Grattis!
Jag minns en snubbe i 30-årsåldern som jag träffade för några år sedan. Han berättade skrytsamt att hans föräldrar gav honom 10 000kr i månaden i ”fickpengar” under gymnasiet. Plus att de betalade hans hyra och mat. Han berättade även att pengar aldrig var något problem. Så tröttnade han på jobbet kunde han bara säga upp sig. Själv flyttade jag hemifrån när jag var 16år och levde på 1000kr i månaden.
Om du drar nitlotten i förutsättningar så föds du i ett krigsdrabbat land. Dina föräldrar har inget annat val än att fly. Efter en flykt jämställd med helvetet så kommer ni äntligen till Sverige. Ni har tur och får uppehållstillstånd, till skillnad från många andra. Men din ena förälder miste livet innan ni passerade gränsen. Du växer upp tillsammans med din mamma och dina två syskon i en förort till Stockholm. Ni bor i en tvåa vilket gör att du helst inte vill vara hemma så mycket. Du har svårt att göra läxorna. Ni kan inte äta er mätta hemma och du får aldrig någon veckopeng. Dina klasskompisar har samma förutsättningar. Din mamma jobbar som städare med hemska villkor och en lön som inte går att leva på. På kvällarna hänger du med kompisar för att slippa trängas i den lilla lägenheten. Du känner dig uppgiven. Hur ska du kunna börja fundera på framtiden när allt du tänker nu är att du ska överleva dagen?
Jag blir så jävla förbannad när människor säger att ”alla kan lyckas i livet om de bara vill”. Eller ”Det är ju bara att du rycker upp dig. Vill du så kan du”. ALLA HAR INTE SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR.
Och segregationen är enorm när det kommer till klass i Sverige. Det kan vi se på en enorm brygga med rutschkana ut till vattnet, eller på människors livslängd. Det skiljer 18år i livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd. 18 år! Det handlar om ekonomisk fördelning. Så enkelt är det. Vissa människor tjänar så ORIMLIGT mycket pengar. De rikaste 10 procenten i Sverige tjänar lika mycket som hälften av befolkningen gör tillsammans.
De rika barnen har inte en enda vän eller klasskompis som stannar hemma sjuk för att de inte har råd med friluftsdag. Eller ljuger om vad den fått i julklapp. Som ärver sina kläder och inte har råd med vinterskor. Saltsjöbadens barn kommer omöjligt kunna förstå att alla inte har samma förutsättningar i livet.