Opinion
SLUTREPLIK: Kampen fortsätter

F örst och främst vill jag tydliggöra en sak. Går vi in på SSU:s Wikipediasida står det: “SSU delar ideologi med resten av arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Denna ideologi har sin grund i marxismen och idén om ett klasslöst samhälle”. Jag måste därför erkänna att jag höjde på ögonbrynen när jag såg att Nils Dahlgren anklagade mig för att vara historielös.
Statsvetare drar sig i håret för att förstå väljarbeteende. Det finns massor med vetenskapliga teorier om varför individer röstar som de gör – utan ett enhetligt svar. Vad som kan fastställas är att det inte är så pass enkelt som att väljarna vaknar en dag och plötsligt föredrar högerpolitik. Det är inte så enkelt som att om Socialdemokraterna går till höger så går dess vänstersinnade väljare till Vänsterpartiet, varför är vi i så fall ute och knackar dörr och kampanjar i varje valrörelse? Om väljarnas beteende, åsikter och preferenser inte går att påverka så finns det ju ingen poäng med samtalskampanjer överhuvudtaget. Socialdemokraternas väljarstöd har alltså antagligen inte halverats endast för att folket inte längre vill ha en jämlik fördelning av resurser. Jag tror snarare att socialdemokratin tappade sin dragningskraft när den politiska viljan slutade vara fast och solklar.
För vad vilja socialdemokratin, egentligen?
Om väljarnas beteende, åsikter och preferenser inte går att påverka så finns det ju ingen poäng med samtalskampanjer överhuvudtaget.
Här kommer vi in på diskussionen kring vår, Socialdemokraternas, magra kommunikation. Jag håller helt och hållet med Dahlgren om att vi misslyckas med att nå fram till unga väljare. Förstagångsväljare fostras istället in i (i bästa fall) socialliberala värderingar och föreställningar. När vi, som socialister, öppnar dörren till den majestätiska marknadsliberalismen och anpassar oss till den istället för att vilja reformera den är vi ute på hal is. Detta är varken hållbart eller gynnsamt för utvecklingen av vårt samhälle.
Likaså håller jag med om att vi bör tackla frågan om stad och land – men systemets alla möjliga problem reduceras väl ändå till ojämlikheterna mellan centrum och periferi? Det vill säga, vem och vilka som äger produktionsmedlen är den eller de som har makt. Därmed kan vi inte mena på att det ”i viss mån” är en fråga om arbete och kapital – allt handlar ju om just arbete och kapital! Du tar lån av Wallenberg för att köpa din bostad, dina barn går i hans skola och han har dina pengar på sin bank.
Därmed kan vi inte mena på att det ”i viss mån” är en fråga om arbete och kapital – allt handlar ju om just arbete och kapital!
Dahlgrens motvilja gentemot offentliga ingrepp i marknaden visar på en oförståelse för den socialistiska ideologin, likaså hans uppmålande av auktoritär planekonomi som det enda alternativet till en lössläppt marknadsekonomi som ställer människor mot varandra och förstör vår planet till förmån för girigheten hos några få. Personligen föredrar jag den reformistiska de-centraliserade typen som kallas frihetlig socialism. En sådan socialism är långt ifrån Stalin.
Dahlgren skriver också att vi ska utgå från “dagens verklighet” och inte Karl Marxs. Men i dagens verklighet ser vi samma problem som då. Ekonomin går som tåget och vanligt folk får inte ta del av välståndet. Att vårt ekonomiska system värderar de som spekulerar i aktier högre än de som räddar liv får i alla fall mig att dra slutsatsen att det är ett dåligt system vi lever i.
Jag hoppas att jag lyckats tydliggöra min syn på socialismen och varför den är nödvändig för vårt parti, för ytterligare förklaring så hänvisar jag till Olof Palme och hans tal “Därför är jag demokratisk socialist”.
Du kanske också gillar:
-
Vänster – eller dö ut
Esse Johansson
-
Var relevant – eller dö ut
Nils Dahlgren
-
Mitt S står inte i mitten
Martin Pudaric