SSU har landat fel i miljöpolitiken

I augusti hade SSU kongress. Ombud från landets alla hörn samlades för att forma SSU:s politik och formulera vilken inriktning man vill att socialdemokratin ska ta under de kommande åren. I det miljö- och klimatpolitiska programmet fattades en rad radikala beslut. Bland annat att förbjuda fossildrivna bilar, utfasning av flyg som transportmedel samt ett stopp för användning av kärnkraft. Samtliga förslag valde hela SSU Göteborgs delegation att reservera sig mot. Besluten må vara fattade i all välvilja, men landar ändå väldigt fel.

Att år 2030 förbjuda fossildrivna bilar och erbjuda alla som bor på landsbygden en elbil är inte på något sätt en rimlig hållning. Det är både dyrt och ineffektivt. Enligt myndigheten Svenska kraftverk lider delar av landet, men framförallt Skåne och Malmö, av elbrist eftersom vi idag förbrukar mer el än vad vi har tillgång till. Att i det läget vilja förbjuda ett viktigt transportmedel utan att ha ett genomförbart alternativ är inte en seriös hållning.

SSU beslutade också om ett flygförbud mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, förbud mot privatjets, en progressiv flygskatt och ett totalförbud mot kommersiella flyg som drivs av fossila bränslen år 2030. Flyget ansvarar idag för endast en procent av Sveriges utsläpp och ynka två procent av hela världens. Att strypa åt flyget i SSU:s klimatprogram blir därför inte mer radikalt än en välvilligt formulerad symbolpolitik.

”Socialdemokratins inställning i kärnkraftsfrågan ska bygga på krafttag för att avskaffa kärnkraften och ersätta denna med förnyelsebara alternativ. Kärnkraften är inte på något sätt ett hållbart alternativ med dess förödande risker för människan och naturen” skriver förbundet i sitt politiska handlingsprogram. Det är just nu oklart om vi faktiskt har ett alternativ till kärnkraften som trots allt faktiskt är ett fossilfritt alternativ. Då är det inte rimligt att ha en så oerhört hård hållning i en väldigt viktig fråga.

Dessa förslag är inte bara orimliga och svåra att genomföra – det är också en politik som med största sannolikhet inte kommer tolereras av befolkningen. Att förbjuda bilar, göra det svårare att flyga och avveckla kärnkraften är snarare förslag som riskerar att öka klyftan mellan stad och land, spä på polariseringen och göra ojämlikheten större. Det är reformer som sticker i ögonen på den breda arbetarklassen som bor utanför Stockholms kommungränser. SSU borde istället formulera en politik som kommer åt världens 100 största företag, vilka står för 75 % av världens utsläpp.

Det är egentligen inte konstigt att SSU landat i dessa slutsatser. Det kan förmodligen förklaras av följande tre punkter:

1. Unga engagerar sig i sakfrågor – inte politiska ungdomsförbund. En oroande trend om du driver en ungdomsorganisation. Då blir det naturligt att du väljer att ta en mer radikal hållning i en särskild sakfråga. Här försöker organisationen hoppa på det så kallade Gretatåget och locka de många unga som engagerar sig i klimatfrågan.

2. Ungdomsförbund vill vara en blåslampa på sina partier. Det handlar dels om trovärdighet för det enskilda förbundet och ett försök att driva opinionen närmare sitt egna politiska läger. Även kring politiska förslag som inte hunnit krossas av en pragmatisk uppgörelse.

3. En genuin rädsla över att vår värld inte ska gå att rädda. Ja, världen befinner sig just nu i ett klimatnödläge. Vi måste radikalt minska våra utsläpp, helst igår. Många av kongressens beslut är fattade med det i åtanke. Trots det landar vi radikalt fel.

Vi har ett januariavtal som ställer högre krav på vårt parti, med sidoorganisationer, att formulera en politik som ökar jämlikheten och ger svar på våra framtidsutmaningar. Jag är rädd för att SSU:s klimatpolitik riskerar att göra precis tvärtom. Jag uppmanar därför medlemmarna i ungdomsförbundet att välja en annan linje vid partikongressen 2021.