Det handlar om Horace

”Jag blev rädd för att förnärma honom, och det blev värre när jag började arbeta på Klubben. Vid ett tillfälle tvingade han sig på mig. Det hände i hans extralägenhet på Östermalm... Han våldtog mig där. Jag fick panikångest och så fort jag lyckats ta mig ut på gatan ringde jag en vän och berättade vad som hänt. Och jag skrev om det i min dagbok, som jag har kvar, om att jag kände mig smutsig och lurad. Jag kunde till slut bryta med Klubben och Kulturprofilen men det var ett helvete. Han ringde hela tiden, sökte upp och hotade mig. Jag är fortfarande rädd om jag besöker Stockholm. Att ha varit en av hans unga kvinnor är stigmatiserande. Man blir stämplad. Jag upplever att folk i kulturvärlden… Alla vet och alla har vetat. Men de blundar, vill inte veta hur illa det egentligen ligger till. Många har hört vad vi kallas, ’flickorna på Klubben’”

Den nionde kvinnan i DN:s reportage om Kulturprofilen

Stig: Det är ju helt enkelt ett faktum att kvinnan förlorar i värde på att knulla runt. Hon blir helt enkelt mindre åtråvärd för då anses hon inte vara någon större match. Och vad är det för konstigt med det? Det vet ju varenda skolunge.

Horace: Visst, men man får inte säga det. Och det är väl därför jag blir kallad mansgris, för att jag säger det högt.

Stig Larsson och Horace Engdahl i podden Cyril och Stig, april 2016