Vad minns vi från Löfven?
Nu är det bara några timmar kvar av Stefan Löfvens nästan 10 år som partiordförande för Socialdemokraterna, och dagar kvar av hans 7 år som statsminister. Men vad minns vi egentligen av hans tid? Och vad minns vi inte? Frihet listar 5 punkter som du kanske, eller kanske inte, minns.
1. Industrikansler.
N är Löfven var nytillträdd som partiledare så lovade han i valrörelsen 2014 att han skulle tillsätta en så kallad industrikansler för att stärka Sverige som industrination. Vallöftet blev delvis uppfyllt, men nog säger det något om den tidens politiska frågor.
Om Magdalena Andersson blir vald är nog inte en industrikansler den hetaste frågan. Men kanske en poliskansler? Eller 10.000.
2. Decemberöverenskommelsen.
Med avsikten att stänga ute Sverigedemokraterna efter valet 2014 så ingick Allianspartierna, Socialdemokraterna, och Miljöpartiet i den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ). Överenskommelsen gjorde att Löfven kunde tillsättas som Statsminister och få igenom sin budget utan att oppositionspartierna förhindrade detta.
Du minns kanske att Sara Skyttedal från KD firade med champagne efter att KD röstat för att lämna DÖ 2015, men i praktiken så fortsatte överenskommelsen att gälla fram till valet 2018.
3. Framtidsminister.
Mellan 2014 och 2016, dåtiden alltså, hade Sverige en Framtidsminister som enligt egen utsago hade som främsta uppgift att reagera i tid, och anpassa politiken innan problem uppstår. Huruvida den uppgiften inte längre är viktig efter att framtidsministern avskaffades är något oklart.
4. Flyktingkrisen.
Ett stort antal flyktingar sökte skydd i Europa under den senare halvan av 2015. Migrationen och utmaningarna kopplade till denna har i stort sett dominerat svensk politik sen 2015. Löfvens regering la om Allianspartiernas liberala migrationspolitik till en mer restriktiv sådan, även om det kunde ha skett tidigare. Framtidsministern såg det inte komma.
5. Stefan ”Houdini” Löfven.
Ingen symboliserar Löfven så starkt som att ständigt lyckas bryta sig ur det svåra politiska landskapet. Decemberöverenskommelsen, Januariavtalet, och Vänsterpartiets misstroendeomröstning är alla exempel på tillfällen då många nog trodde att Löfven skulle försvinna som Statsminister, men han klarade sig alltid. Nu avgår han frivilligt, något som är mycket ovanligt bland tidigare statsministrar.
Det går säkert att säga mycket kritiskt om Löfven, men uppenbart är han en grym förhandlare.