Vi behöver Sverige!

D u gamla, du fria. Den sången kan de flesta, i alla fall melodin till första versen. Få sånger kan skapa samma känsla av gemenskap som just nationalsången. Nyss var det Sveriges nationaldag, en dag som tänks symbolisera Sverige. Och snart är det midsommarafton – den kanske viktigaste svenska traditionen vi har.

Det är dock inte många år sedan som det kändes som att Sverige var uträknat. Politiska opinionsbildare ifrågasatte om det fanns någon svensk kultur, eller om Sverige ens skulle ha nationsgränser. Idag är många av dessa åsikter övergivna, men det manar till stark eftertänksamhet hos den svenska vänstern.

Sverigedemokraterna växte sig starka när människor som är stolta över sin svenska identitet ifrågasattes. I extrema fall uppmanades till och med vanliga svenskar att be om ursäkt för diffusa orättvisor. Kulturkriget var i full gång, och vänstern stod där som de stora förlorarna. Vi kan inte låta det ske igen.

Sverige är vår politiska arena. Kulturen och gränserna är dess grund. Det är tack vare nationen vi kan agera politiskt och forma samhället till en mer jämlik och öppen plats att leva. Lagar och regler, ekonomisk politik, och internationellt samarbete utgår alla från den nationella enheten.

Samhället och nationen skapar en otrolig gemenskap som vi inte kan bortse ifrån. Vi ser det inte minst i Ukrainas motstånd mot Ryssland. Viljan till sin egen flagga, och sin egen kultur, gör att David kan stå upp mot Goliat. Samma stolthet, fast i annan skepnad, finns även i Sverige. Det måste vi erkänna, och utnyttja.

Per-Albin Hansson pratade om Folkhemmet, och Tage Erlander byggde det. Socialdemokraterna formade den svenska kulturen, med hjälp av ett politiskt samhällsbygge. Allt med svenska flaggan i förgrunden.

Vi behöver Sverige. Hela Sverige. Dess historia, traditioner, språk, och gemenskap. Vi behöver det för att bygga ett starkt samhälle där alla kan vara stolta över sin svenska identitet.