Opinion
Vi måste kämpa tillsammans för rätten att funka olika

KRÖNIKA. ”Efter två år i rullstol, två år på kryckor, två höftoperationer och oräkneliga sjukhusbesök så vet jag vad välfärd betyder” skriver Emil Nordfjell.
N är jag var sex år gammal drabbades jag av höftsjukdomen Perthes. Efter två år i rullstol, två år på kryckor, två höftoperationer och oräkneliga sjukhusbesök så vet jag vad välfärd betyder. Och jag är smärtsamt medveten om att jag, som vuxit upp i Sverige, haft unikt goda förutsättningar.
För människor med funktionsvariation växer inte bara upp i länder med utbyggd välfärd. I vår omvärld lever många som diskrimineras och lämnas efter. De som är totalt beroende av sina familjemedlemmars goda vilja. De som inte får den vård jag fått. De som löper större risk än andra till att utsättas för våld och övergrepp. Precis som för alla andra människor påverkar socioekonomiska förutsättningar dessa människor och deras chanser i livet.
Helt ärligt: det är förjävligt.
Bara ett av tio barn med funktionsvariation i skolan, enligt uppskattningar. Alla barn har rätt till utbildning — och utbildning är alldeles nödvändigt för att röra sig ur fattigdom. Därför är det extra smärtsamt att just denna grupp hålls tillbaka. De har samma rätt till skolgång.
Under denna vecka arrangeras insamlingskampanjen Musikhjälpen för elfte året i rad. I 144 timmar direktsänder programledarna från glasburen på Stortorget i Lund. I år under parollen ”Alla har rätt funka olika”.
För en femtiolapp får ett barn en ny krycka. För en tvåhundring ser du till att ett barn får träffa en sjukgymnast. En tusenlapp räcker för en rullstol. När vi tillsammans går ihop, då kan vi göra skillnad.
Genom arbete i FN och via humanitärt bistånd är dessutom vårt lilla land i världen en humanitär stormakt. Den skillnaden gör vi när vi inser hur mycket starkare vi är tillsammans. Och det betyder så mycket.