Ett enat folk kommer aldrig att besegras – fördöm den chilenska regimen

” El pueblo unido jamás será vencido” – ett enat folk kommer aldrig att besegras. Så lyder en chilensk kampsång som blev populär i samband med militärkuppen 1973. Precis som då pågår det nu enorma demonstrationer i Chiles huvudstad, Santiago, men även i andra chilenska städer har liknande protester brutit ut. Demonstrationerna som började som en följd av att regeringen ville höja priset på kollektivtrafiken i Santiago har nu vidgats till demonstrationer gentemot det ekonomiska systemet i Chile. Protesterna har mötts av undantagstillstånd och utegångsförbud från regeringen som även har placerat militärer på Santiagos gator för första gången sedan demokratin återinfördes 1990.

För att förstå demonstrationerna som nu pågår i Chile så måste man även förstå det ekonomiska system som demonstrationerna handlar om, nämligen Milton Friedmans modell om den fria marknaden. Efter att den demokratiskt valda socialistiska presidenten Salvador Allende hade avsatts av militären och ersatts av en diktatur ledd av Augusto Pinochet så skulle man se över hur det ekonomiska systemet i Chile skulle transformeras. Militärdiktaturen valde då att ta in ekonomiska experter från Universitetet i Chicago, som skulle hjälpa staten med detta.

Dessa ekonomer, som kallas för the Chicago boys, valde att införa Friedmans tankar kring ekonomin och skapade en av världens, om inte världens, mest nyliberala ekonomier. The Chicago boys ekonomiska transformering av Chile ledde till en kraftig ökad ekonomisk tillväxt i Chile, men samtidigt förblev landet en brutal militärdiktatur som mördade sin egna medborgare. När demokratin återinfördes i Chile 1990 behöll man denna nyliberala ekonomi och tillväxten och landets rikedom fortsatte att öka. Så föddes det chilenska undret, landet med stabil och kraftig ekonomi i ett ekonomiskt problematiskt område – och fick omvärldens uppmärksamhet.

Men varför befinner sig folk på gatan i enorma demonstrationer då? För att det ekonomiska system som infördes av Pinochet och the Chicago boys har, precis som nyliberalismen gjort överallt, lett till enorma ekonomiska klyftor. Det ekonomiska systemet har sett till att de allra rikaste blivit allt rikare, medan det har missgynnat majoriteten av befolkningen genom dyr sjukvård, dyr utbildning, låga löner och privatiseringar av allt. Prishöjningen av kollektivtrafiken blev droppen som fick bägaren att rinna över hos det chilenska folket. Den blev en symbol för en regim och ett ekonomiskt system som kontinuerligt missgynnar vanligt folk. Folket har nu svarat genom att resa sig upp och visa sitt missnöje.

Regeringen i Chile mötte demonstrationerna med att utlysa undantagstillstånd och inrätta ett utegångsförbud i Santiago. Utöver det så valde presidenten, Sebastián Piñera, att kalla in militären till Santiago för att få ordning på demonstrationerna. Inget liknande har skett i Chile sedan militärdiktaturen ersattes av demokrati 1990. För första gången sedan Pinochet rullar militärfordon fram på Santiagos gator. Militären mötte demonstrationerna med våld och tusentals personer har blivit omhändertagna av polisen och minst 15 demonstranter har dött. I ett tal till nationen sa Piñera att Chile befinner sig i krig mot demonstranterna, ett språkbruk som inte använts av ledande politiker i Chile sedan Augusto Pinochets dagar.

Chile är idag en stabil demokrati och kan fortsätta vara det om inte Piñera och militären sätter stopp för den chilenska demokratin. Kampen mot den nyliberala ekonomin i Chile är folkets kamp mot eliten och en kamp för en bättre levnadsstandard. Det är en kamp som det chilenska folket har fört sedan Salvador Allendes dagar. Det är en kamp som alla som tror på internationell solidaritet borde ställa sig bakom. Särskilt vi som socialdemokrater borde ställa oss bakom det chilenska folket i kampen mot ett ojämlikt ekonomiskt system och den chilenska eliten.

Därför ligger det nu ett stort ansvar på den socialdemokratiska regeringens bord. Att fördöma Piñeras regim och ställa krav om en fredligare hållning från regeringens sida, precis som man gjorde med Venezuela. Detta är kanske än viktigare, med tanke på att Piñera är folkvald. Vi måste våga ställa krav även på demokratier och inte endast på länder som USA fördömer. Det är dags att agera mot en regim som går så långt att döda och misshandla sina egna medborgare. För det står klart att den chilenska regimen inte driver en politik som är till för det chilenska folket.

Anton Sánchez Sulejmani, före detta ordförande för SSU Frihet i Lund