SLUTREPLIK: Ideologisk övertygelse över högerns verklighetsbeskrivning

S ocialdemokraternas existensberättigande handlar om tron att samhället går att förändra, oavsett hur dagens realitet ser ut. Nils Dahlgren missar därför min poäng. När förtroendevalda inom arbetarrörelsen enbart rör sig i interna kretsar blir den politiska dagordningen som syns i media avgörande för vilken politik vi tror att folk vill ha. Just nu är det en konservativ världsbild som styr hur samhällets problem definieras i media.

Uttalanden och reformer som hänvisar till ”vanligt folk” är tröttsamma. Uttrycket menar att vanligt folk är de som arbetar och påverkas negativt av det kapitalistiska samhället. Men folk är inte en grupp, folk är inte homogena. När jag pratar med människor på fritidsgården och de berättar att de upplever sig rasistiskt behandlade på arbetsmarknaden är det inte samma folk som tycker att invandrarna är roten till allt lidande. Ändå påverkas båda grupper negativt av kapitalismen. När vi pratar om en stram migrations-politik och hårdare tag nöjer vi oss med att representera en del av arbetarklassen. Det är för att vi spelar på en konservativ planhalva. Vi borde röra oss på den halvan där den ideologiska konflikten om jämlikhet, internationell solidaritet och ett solidariskt samhälle är.

Istället anpassar vi oss och accepterar verklighetsbeskrivningar som spär på bilden av att samhällets bov är kidsen i förorten och invandrarna. Dahlgren pratar även om en ”mediaelit” som bor på söder och som inte missgynnas av invandringen. Jag har svårt att förstå den kopplingen, när public service och journalistyrket är hotat späs bilden av en ”mediaelit” på detta. Vi bör istället vända oss helt mot den verklighetsbeskrivningen och stå upp för fria medier.

Idéerna från Blue Labour om att stärka familjens roll i samhället har lockat flera svenska socialdemokrater. Partiets egen tankesmedja skriver en rapport om arbetskraftsinvandringen och kallar den ”svenskarna först”. Vi pratar om kärnfamiljen och att alla ska göra sin plikt. Hur ser egentligen vår vision ut? Just nu presenterar vi ett samhälle med låg invandring, oavsett världsläget samtidigt som vi inte vågar prata om inkludering och rasism längre. När ett parti som Socialdemokraterna helt börjar anpassa sina ställningstagande efter den dagsaktuella diskussionen är det en kapitulation om tron att samhället går att förändra.

Politik bör ta sin utgångspunkt i en ideologisk övertygelse. Varje val, varje reform och varje politisk strid är ett steg i att realisera det demokratiskt socialistiska samhället. Oavsett om det är bekvämt eller inte.