Solidaritetens tid är nu – och sen

D et är ingen överdrift att påstå att de senaste veckorna har varit några av de mest omvälvande som många av oss har varit med om. Beslut som för några månader sedan hade mötts med chock har nu blivit vardagsmat. Det rycks knappt på axlarna när regeringen begränsar den tillåtna storleken på folksamlingar till 50 personer, när fotbolls-EM skjuts upp eller när bröllop ställs in. Utöver detta möts vi dagligen av bilder från nedstängda städer och  rubriker om antalet smittade och döda i det fruktansvärda virus som hemsöker planeten. Det är i sanning en tid som vi kommer kunna berätta om för våra barn och barnbarn en dag.

Mitt i allt detta chockartade elände har diskussionen om hur vårt samhälle ser ut och fungerar tagit fart. Är den samhällsmodell som vi lever i verkligen den bästa? Är det så här vi vill att samhället ska se ut? För mig, och för många andra, är svaret givetvis nej. Det tar sig uttryck i en allt mer intensiv diskussion kring just samhällsmodellen –  men det visar sig också i praktiken. Människor ställer upp för varandra på ett sätt som nog de flesta av oss inte heller någonsin tidigare har skådat. Det handlas och rings FaceTime- samtal till äldre släktingar och människor ställer upp för grannar som blivit uppmanade att undvika folksamlingar. På offentliga reklamutrymmen ses budskap som ”Ta hand om dig!” och människor är lite extra snälla och omtänksamma mot varandra. De flesta, i alla fall.

Ett tidigare väl använt ord har hittat sin väg tillbaka in i människors vardagsvokabulär. Ordet är solidaritet. Solidariteten genomsyrar allt fler människors agerande i deras vardag. Det finns givetvis avvikelser – det finns det alltid. Trots allt är det nog dock så att människor i större utsträckning, mitt i allt elände, har börjat bry sig om varandra på ett sätt vi inte såg för bara några veckor sedan. Det är något som vi borde värdesätta, och det ganska högt. De politiska representanter och partier som värderar solidariteten borde genom politiska förslag och handlingar underlätta för just denna starka sammanhållning. Varför inte försöka samordna all denna solidaritet genom att exempelvis kommunen för samman volontärer och behövande? Det skulle visa att denna känsla för gemensamt ansvar är något gott som vi vill uppmuntra. Det kanske också kan skicka en signal om att det är något som vi vill ska fortsätta – även efter att coronakrisen är över.

För när den här krisen har blåst över har de partier och politiska representanter som gillar solidaritet ett ypperligt läge att börja bygga ett annat samhälle. Ett bättre samhälle. Det kan uppnås genom politiska reformer som förändrar människors välstånd och förutsättningar. Det kan utöver det också uppnås genom att politiken visar att vissa värderingar är viktiga i detta framtida samhälle. En sådan värdering är solidaritet.

Solidariteten visar sig nu. I det bättre framtida samhälle som vi ska bygga upp måste den vara en självklarhet. För solidaritetens tid är inte bara nu. Solidaritetens tid är också sen.

Adrian Magnusson, skånsk socialdemokrat och medlem i SSU Ystad